Det är nog inte så hemskt ändå...

Dessa långa föreläsningar känns rätt så hopplösa. Att börja klockan 10 är helt okej, man hinner med en sovmorgon och gå iväg till skolan utan att stressa. Sedan 2 timmar senare är det lunch innan sista passet drar igång. Det är då problemet börjar. Oftast ligger koncentrationen högt under förmiddagen och under lunchen slappnar man av igen och det tillsammans med mat (idag även prinsesstårta) leder till en blandning av matkoma och extrem trötthet. Lite botad blir man förstås utav kaffe, men de sista 30 minuterna då klockan kollas varannan minut och ALLT annat är mer intressant än föreläsaren är jobbigt. Tror inte jag vill veta hur det kommer bli nästa måndag då vi går 10-17.

Självklart ska allt ses ur ett perspektiv. Gymnasietiden bestod av dagar från 9-16 varje dag, flera ämnen på samma gång, 80 minuters lektioner med 5 minuters paus en gång och kanske 10 minuters rast mellan lektionerna under de värsta dagarna. Att jag då var tvungen att ta 2 bussar för att ens komma till skolan måste också tas med i beräkningen. Fast jag har upptäckt nu varför de som närmast till skolan är de som brukar komma sent, de kan faktiskt komma till skolan (lite sent men ändå) även om de tar en extra sovmorgon. Det går att springa. Läxor och prov skulle göras i flera ämnen samtidigt, det var väldigt svårt att prioritera...

Ska nog sluta klaga på att det är så mycket att göra, det har varit värre! Får ta tag i en bok och se fram emot helgen istället. Nobelmiddag och Korridorsfest! Tänk vad roligt vi har det egentligen =)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: