Trying to speak

Det här trodde jag faktiskt inte om mig själv... Att bara sådär på några minuter boka en Londonresa, visst var det en kort pratstund med en mamma som sa typ: "Vad väntar du på, boka!" annars var det på impuls. Just nu känns det bara så väldigt bra, kan ju i värsta fall missa ett seminarie men då får jag väl skriva ett pm istället. För tillfället åker jag själv även om några klasskompisar blev sugna på att följa med också, annars har jag ju Emily där under helgen i alla fall. Annars blir det till att bara njuta. Hmm, vad ska jag hitta på?  Notting Hills secondhandbutiker kanske, en sväng i någon park hade inte suttit fel det heller. Lyckorus!

Till tråkigare saker, eller allvarligare kanske det är. Ork! Jag tror att det kommer bli några veckors heldagsplugg och då menar jag inte från 8-17 eller nåt sånt där fjompigt. Det är nog mer troligt att det blir 8-2 om jag ska hinna läsa alla böcker och förstå dem. Hade ju mitt sabbatsåret för att känna att jag skulla kunna orka med allt pluggande när jag hade haft roligt 1 år. Det är tur att vi hittar på massa roliga saker också, lite svampplockning och Betnér i morgon till exempel =)

Tror nog att det inte finns så mycket annat att göra än att ge sig själv en rejäl spark, även om det i praktiken kan bli lite svårt förstås :P Jag vet väl i stort sett vad jag vill göra (sånt kan ju ändra sig under tidens gång) och jag vet hur jag ska ta mig dit. Det är ett hinder på 4,5 år som ska klaras först.

Back to reality och Ekelöf. Ska försöka hålla mig från att äta upp kladdkakan tills i morgon också, den är lockande... Men att rulla nedför Brickebacken utan cykel känns inte som ett alternativ.