Just another Monday

Har haft en mysig helg men personer som faktiskt gillar mig, det är ju alltid positivt, något jag behöver just nu. Har förstått att en del saker blir skit hur man än försöker, inget eller ingen är vad det verkar. Nu är det i alla fall slut på falskheten och jag kan knappt vänta på att få komma härifrån och träffa lite nya roliga människor.

Skickade iväg ett mail till familjen i lördags och väntar på att få hära hur de har det! Lite sura är de nog nu när England åkte på storstryk igår, men annars hoppas jag att allt är bra med dem. Saknar de små söta ungarna, speciellt E och hennes kramar som botar allt!

Vad har jag då hittat på i helgen? Tog en tur med mamma bort till Spiken, hon kan nog läsa mina tankar för det var precis vad jag behövde. Bara mys. Senare på kvällen åkte jag bort till Lena en sväng, gick Nossanpromenaden för första gången, superfint var det!

Ska troligtvis dra iväg på min första Kentkonsert den 7 augusti till Göteborg!!!

I morgon ska jag upp halv 4, bara för att jag är en snäll dotter som ställer upp och kör sin mamma och hennes vänner till Trollhättan, jobb på eftermiddagen och sedan hämta dem igen vid 10 på kvällen. Innerst inne är jag allt snäll :P

Mamma härmade mig med en laxtallrik



Utsikten från promenaden längst Nossan




...

Just nu saknar jag London mer än någonsin, mina underbara vänner som jag hade så mycket roligt med! Om jag bara kunde spola tillbaka tiden lite och njuta mer av det skojjiga jag hade!


Jag har en vän jag aldrig saknar, jag har en dröm som slagit in.
Och jag märker inte ljuset som smyger in. Och jag ska tänka före handling, vända andra kinden till.
Jag bara väntar här tills mörkret behagar försvinna.
Jag ser allt jag kastade bort.
Min rättframma ursäkt var; livet är ovanligt bra på att hinna ikapp det man har slängt.
Babyface tror på sin tro på sig själv.
Men den ska du förlora igen...igen...igen.

En gång tänkte vi på resor, kort varsel bara ge sig av.
Där varje flygkurs blir en snabbkurs i att gå under.
Jag hade en vän som kallade mig känslig, som kanske kände mig för väl.
Men den versionen utav Joakim är försvunnen.
Jag såg dig i parken i ditt rödaste hår, lukten av snöfria gräsmattor.
Våren kom som en storm i april, en enorm känsla av sorg.
Den ska du förlora igen...igen...igen.

Du är en vän jag lärt mig sakna, du är en dröm under konstruktion.
Jag låtsas sova men är vaken när du smyger in.
Och vi kom aldrig iväg till Memphis, blev ingen pilgrimsfärd till väst.
Och det där blinda fanatiska drivet är något jag kan sakna.
Drömmen om Graceland, mytsvultna barn.
Grindarna öppnas och spöket av Elvis står i sin gränslösa ensamhet kvar, söker förtvivlat sin försvunna integritet.
Den kommer aldrig igen...igen...igen.

Midsommar

Dagarna har kantats med jobb för min del men lite skoj har allt hunnits med! För en gångs skull var det fint väder på midsommar, jag jobbade över i mer än en timme och det var det absolut värt. Inget extremt firande blev det men jag var i alla fall med den bästa man kan tänka sig! Syster du är den som alltid finns där oavsett vad! Är överlycklig att den nya Kentskivan En plats i solen nu finns på min ipod, i min mobil, i min ägo helt enkelt.

En dag i Trollhättan med sushiätande och lite shoppande =)



Den nya sommarcidern, grymt god!



Sjöutsikt ska det vara på midsommar!



Förresten så har jag klippt till mig lite också =)